Tidigt lördagsmorgonen den 17 juni 1972 upptäckte en nattvakt vid demokraternas nationella högkvarter i Washington ett inbrott. Kontorskomplexet kallades för Watergate och därav benämns den påföljande politiska skandalen för Watergateaffären. Nattvakten ringde polisen som grep fem personer vilka hade brutit sig in. Eftersom dessa fem bar med sig avlyssningsutrustning och dessutom stod i kontakt med andra genom walkie-talkies blev den federala polisen, FBI, inkopplade på fallet. Man hittade 2300 USD på en av männen, det motsvarar nästan 14000 USD i dagens penningvärde. Hos männen fanns kontaktuppgifter till en högt uppsatt tjänsteman inom president Richard Nixons administration. Senare fann FBI länkar mellan utbetalningar till inbrottsmännens konton och president Nixons återvalskommitté.
Presidentadministrationen började genast med att mörklägga sin inblandning i avlyssningsförsöket. President Nixon beordrade genom sina närmaste män underrättelseorganet CIA att försöka förmå FBI att sluta undersöka fallet närmare. Det förstördes mängder av dokument både i Vita Huset och på återvalskommitténs kontor som visade administrationens inblandning. Högt uppsatta personer i presidentens omedelbara närhet hade varit direkt inblandade i inbrottet, både i planering och utförande. President Nixon själv var dock förmodligen ovetande om aktionen mot demokraterna men han var direkt inblandad i mörkläggningsförsöken.
I början var det få som grävde i historien och skrev om det. Tidningarna Washington Post och New York Times drev dock på varandra och avslöjade bit för bit vad som hade skett, och att personer allt närmare presidenten varit inblandade. Många andra betydande tidningar i landet försökte i början av affären tona ned avslöjandena i Washington Post och New York Times. Det var republikanska tidningar som till en början följde ett försök av presidentadministrationen att förminska och förlöjliga skriverierna i de två stora tidningarna. Det var de två journalisterna Bob Woodward och Carl Bernstein från Washington Post som kunde komma med flest avslöjanden i affären. Det berodde på att de hade två viktiga källor till sina uppgifter. Det var dels en ekonom som arbetade med kampanjbidrag för Nixons återvalskommitté och dels en hemlig källa, kallad Deep Throat, som verkade vara väl insatt i alla skeenden i affären. Ekonomen hade insyn i hur pengar från en hemlig fond styrdes över till inbrottsmännen och vilka personer nära presidenten som hade med dessa pengar att göra. Identiteten på Deep Throat var hemlig i mer än 30 år även om det spekulerades om vem det kunde vara. 2005 trädde Mark Felt fram och avslöjade att det var han som var Deep Throat, och Bob Woodward bekräftade detta. Felt var under perioden för Watergateaffären FBI´s biträdande chef och hade stor insyn i alla delar av utredningen.
Trots avslöjandena i tidningarna om republikanernas smutsiga verksamhet vann Nixon presidentvalet 1972. Skandalen växte dock mer och mer under 1973 genom fler avslöjanden och senaten började hålla förhör med inblandade. Då det inte gick att dölja presidentens inblandning i mörkläggningen längre valde Nixon att avgå i augusti 1974. Han undvek på så sätt att ställas inför riksrätt. Hade han flytt till Stockholm hade han kunnat få hjälp med bostad av Mäklare Stockholm. 69 personer åtalades för inblandning i affären. 1974 var antalet ansökningar till journalistutbildningar i USA det högsta någonsin.